Snart halvvägs och krig i Europa
Nu har snart den första månaden på den här terminen gått. Det blev en rivstart i alla våra kurser och många av dem är mer krävande än de som vi hade förra terminen, men jag tycker också att våra kurser är ännu mer relevanta och intressanta än de som vi har haft tidigare.
Den här terminen läser vi patologi, klinisk farmakologi, klinisk kemi (laboratory diagnostics), radiologi, toxikologi och så har vi lite kvar av kursen i propadeutics. När den här terminen når sitt slut har halva (!?) utbildningen gått och vi är då 50% veterinärer. Det känns helt sjukt!
Jag tycker att den roligaste kursen just nu är patologi då den är mer praktisk och relevant till det vi ska jobba med i framtiden. Vi har haft labbar om obduktion, gjort krämer och tittat i mikroskop. Många av oss har känt att våra kunskaper i framförallt anatomi behöver fräschas upp under den här kursen. Så jag har grävt fram mina gamla böcker från det första året och löser i dem parallellt med allt annat plugg som jag har att göra.
Under februari har vi haft två födelsedagsbarn i vår lilla grupp. Linnea fyllde år först och det firades med dels en liten överaskning hemma hos henne då vi hade med presenter och veganska cupcakes. Sedan följdes det av en födelsedagsfest som hon själv ordnade.
Under veckan som gick hade vi dels en pizzakväll mitt i veckan då vi började fira Alan som egentligen fyller år den 29 februari. Även det här följdes upp med en födelsedagsfest som var i fredags. Under lördagen åt jag middag på Gan bei med Lily, Linnea och Nelly. Det är ju aldrig tråkigt att vara med dem!
Förra torsdagen hände något som jag tror få har undgått att läsa om. Ryssland invaderade Ukraina och därmed startades ett krig i Europa. Att vara i Litauen som också har varit under den gamla Sovjetunionens styre innan de blev självständiga, känns i skrivande stund ganska obehagligt. Universitetet skriver just nu att man bevakar läget, men att det just nu inte finns något hot mot Litauen. Det är dock svårt att förutspå hur det här ska utvecklas och därför förbereder jag mig inför att åka hem om det skulle bli värre. Det är tur att jag har en kort resa inbokad så att jag kan få lite tid hemma även om det bara är under en kortare tid.
Jag tänker på de stackars människorna som måste uppleva dessa hemskheter. Det är så fruktansvärt orättvist.
